-Jag ska bara in en liten sväng å kolla kryddor, sa jag till sonen och smet in på plantskolan i veckan.
Ut kom jag igen... inte med kryddor, men med ett helt flak med penséer.
-Men mamma, du har ju redan köpt såna blommor!, sa sonen trött.
Nu var ju de här extra stora och fina, vilket jag också berättade för mina kollegor.
En kollega som inte bor så långt från mig sa,
-Har inte du problem med att rådjuren äter upp dem? De äter upp alla mina penséer.
-Nähädå! sa jag malligt.
Så här fina var de ena dagen:
...och så här såg de ut nästa:
Fjädern satt inte där från början, den satt i ett påskris också det på utsidan. Men det hade virvlat runt på gårdsplanen och låg lite tufsigt i ett hörn av trädgården. Det såg ut som någon hade mumsat på det också.
Titta så fint de har knipsat av blommorna :)
Så... där fick jag!
***
Men nu har jag inte tid att sitta här längre, jag måste ju iväg, klockan är jättemycket...
-Nu ska vi se, där är kvasten...
...och där är kitteln...
Var är katten nu då, han ska ju också med.
Zakk! Zakkeli-Zakk-Zakke!
Kom nu!
Zakk!!!! Nä, han är bara borta...ja, får väl åka utan honom då...
Ha en riktigt härlig påsk!
Nu måste jag iväg...Tjing!
***
-Hon tror jag har tid att följa med ut å flyga. Har jag ju inte. Jag är på spaning och har inte tid med sånt trams...
