Sirliga, tjocka, runda, breda, smala...

Bokstäver är vackra. Dessa majuskler, minuskler, gemener och versaler. Det finns en massa vackra typsnitt; tjocka, runda, breda, sirliga...

Det är väl den grafiska delen i mig som vaknar till liv när jag ser bokstäver. Nu mellan november och april jobbar jag mer med grafisk formgivning och produktion. Det blir inte lika mycket tid till Färgtrappan, men jag åtar mig måleriuppdrag även under denna tid, men i mindre skala. Har ett måleriuppdrag nu åt en kund där jag ska måla om en matsalsmöbel från rött till mörk, mörk anatracitgrå, nästan svart. Det tror jag kommer att bli jätteläckert. Återkommer med bilder så småningom.

Sedan måste jag bara måla lite hemma emellanåt också. Nu senast blev det.... jo bokstäver. På väggen in till köket är det nu målat

Vilket betyder för närvarande eller just nu.

Så när vi sitter där vid matbordet kan vi blicka upp på väggen och tänka på hur det är just nu och inte hela tiden fokusera på imorgon eller igår.



Så...

Just nu ska jag sätta mig ner denna mörka novemberkväll med lite levande ljus runtomkring mig och njuta en stund och inte tänka allt som ska göras kommande vecka.... ;)


Ha det gott och tänd några ljus i mörkret, snart är det advent!

Spår av svunna tider

Vem har slitit på trösklarna i huset och vilka kan ha satt in de högre dörrarna i den gamla delen av huset? Jag gillar historia och tycker det är spännande att fundera på vilka som har bott här tidigare.

En dag för några år sedan knackade det på dörren. Det var ett äldre par som kom och hälsade på. Det visade sig att att damen var släkt med tidigare ägare till huset. -Nära släkt?, frågade jag. Jodå, hennes pappa, farbröder, farmor och farfar hade bott här på 1920-talet.
Jag blev eld och lågor! Hade nog 1 000 frågor minst...
-Kom hem till oss, vi har gamla foton ni kan få låna, sa de till oss.

Sagt och gjort, ett tag senare åkte vi hem till paret, där jag satt och bläddrade i album och vi tittade också i en gammal bibel som tillhört släkten med flera gamla namn inskrivet från långt tillbaka i tiden.
Det var alltså så att på 1920-talet bodde här familjen Svensson. Skomakare Johannes, hans fru Julia och deras fyra pojkar.
När familjen Svensson bodde här, fanns inte den nyare delen på huset (den vi rev i samband med renovering). Tänk att hela familjen bodde i detta lilla lilla torp! Det fanns en ladugård och en snickarbod (som nu står på grannens tomt), här betade djur. Alla andra husen häromkring fanns naturligtvis inte och definitivt inte lika många träd!

Skomakare...hmm, jag undrar... när jag grävde i jorden första sommaren hittade jag något som liknade en bit av en träsko. Trodde inte det var något, så jag sparade inte delen. Så i år när jag höll på med att gräva i potatislandet stötte jag på något liknande. Tog tag i den lilla biten och lade den på ett "säkert" ställe. Väldigt "säkert" visade det sig för sedan kom det något annat emellan, minnet försvann och den lilla biten var puts väck! Ja ja, jag kanske hittar den så småningom...

Lite bilder, förr och nu.

Julia sittande vid huset med "gamla trädgården" till vänster.

Huset från ungefär samma vinkel, fast många år senare...

Delar av familjen Svensson på uppfarten till huset som då bestod av en gräsplätt.

Samma uppfart, men nu med en annan beläggning.

Sonen John i augusti 1929 i "gamla trädgården".

Samma plats, 80 år senare.

Husrenoverare - ge inte upp!

Jag har haft lite tid att gå igenom gamla bilder från vår renovering - och ja, det är ju inte så konstigt att man blev lite trött ibland. Man kan undra hur vi orkade hela vägen, om ni tittar på bilderna kommer ni att förstå. Jag vill varna känsliga husrenoverare för bilderna idag ;).

Men också visa att man ska inte ge upp även om det ser riktigt risigt ut...


Vårt hus bestod ju när vi tog över av en gammal del (1700/1800-tal) och en del från 30-talet.

För att bo där permanent skulle vi behöva förlänga huset lite, för att få ett bättre fungerande kök, tvättstuga och riktigt badrum, samt ett litet loft. Det var inte många kvm vi hade att röra oss med, vår kommun är inte helt villiga till att ge bygglov om man säger så.

Vi ville inte ändra mer än nödvändigt, huset har hela tiden fått vara med och bestämma exteriör och interiör. Fönstren sitter t ex kvar på samma plats som tidigare och i den äldre delen har vi inte gjort några ändringar interiört.

Vi visste att 30-talsdelen var i sämre skick än den gamla och att panel och tak behövde bytas på huset, men annars så var det väl inte så mycket.. eller?

Så när vi hittat snickare som ville åta sig detta projekt skulle bara 30-talsdelen förlängas lite.

Trodde vi ja.

När fönstren togs ur visade det sig att den nyare delen var väldigt hårt angripen och i dåligt skick, så helt plötsligt befann vi oss i ett läge där vi var tvungna att ta ett beslut att riva den nyare delen eller hela huset. NEEJ! Hjälp! Vad gör vi nu då???? Var HELA huset skadat?

Vi tog bort resterande panel på huset, Anticimex kom och kollade hela huset och.....den gamla delen var i BRA SKICK. Hurra!

Så då tog vi helt enkelt bort 30-talsdelen och gjorde en helt ny tillbyggnad efter alla konstens regler.

Men ni kan tänka er att man undrade vad man gett sig in på när vi stod där mitt i vintern med ett pyttelitet grått timmerhus...



Södergaveln (30-talsdelen) innan vi sätter igång på riktigt.


Här är 30-talsdelen riven och allt är bara ett inferno!!! Hur ska det gå???


Det kommer att bli bra, lugn..bara lugn...

Titta, det blev bättre...

Södergaveln ett år senare, vår första vinter i huset! Vad mycket snö det var då. Bilden är från 29 dec 2003.