I veckan åkte hon iväg för att göra en säsong i de franska alperna.
Åh, det är ju så härligt, för det är ju precis detta man vill - att barnen ska bli trygga i sig själva, våga släppa taget, ut och upptäcka världen.

Men visst känns det...lite ensamt. Man är ju så van att ha henne här runtomkring.
Hon var ju nyss 5 år och vågade inte sitta i den nyinköpta stolen av björk, för hon var ju lite känslig mot pollen...

eller hon var ju nyss 15 år och så förväntansfull den där morgonen i april på väg till stallet där hennes nya ögonsten islandshästen "Kolan" just hade anlänt...
Hon var ju nyss...liten.
Javisst det blir en lite annorlunda jul i år men jag är iallafall en jättestolt mamma till en fantastisk dotter och önskar henne en underbar upplevelse och ett härligt minne för resten av livet!

Så till dig där nere i Frankrike: Puss på dig gumman och ta vara på dig. Vi ses i april!











