Gult är inte alls fult...

...tycker en del.
I helgen träffade jag på några som gillar gult.

Några var lite blyga i början. Fick locka fram lite försiktigt...

-Vet inte om jag vill komma fram.

-Ok, en liten stund då...

Men andra var djärva och ville vara med på bild direkt...

-Ha ha, här är jag!

Vilket virrvarr!
Snart, snart slår de ut. Vårt härliga stora körsbärsträd.
Varje år förundras vi så över hur fort det går när det väl börjar blomma. Vi kan åka till jobbet på morgonen och när vi kommit hem är det fullt med blommor. Jag skulle någon gång vilja ta bilder under tiden det slår ut. Ska jag lyckas i år?

Dessa bilder är tagna i lördags.

Nu när jag tittar ut ser jag att de håller på att slå ut. Ska jag springa ut och och ta bilder nu??? Nä, det är ju nästan mörkt. Får vänta tills imorgon...men då är jag ju inte hemma förrän jättesent... ta bilder på morgonen kanske....eller....

Ja, det blir väl som vanligt: Vips så är det fullt av vita blommor och vi fattar knappt hur det gått till - i år igen ;)

Ha en fin vecka.

Dörrar högt och lågt

I vårt hus finns både höga och låga innerdörrar. I den gamla delen var de högre än i den "nyare" delen. Lustigt egentligen. Borde det inte varit tvärt om?

Den "nyare", dvs 30-talsdelen av huset (som vi rev när vi renoverade) byggdes av, som vi fått höra, personer som var rätt långa och som tyckte att det skulle vara högre dörrar i huset. Så blev det. På vissa ställen vill säga, för en del dörrar förblev lägre. Som den här lilla dörren som fortfarande sitter exakt på samma ställe som den alltid gjort - mittemellan nytt och gammalt.
Men alla dörrar i den gamla delen är av högre mått, ca 195 cm, vilket innebär att de går i princip ända upp till tak.

Den lilla dörren är lite drygt 175 cm hög, ungefär som mig, vilket börjar ställa till problem nu i vår familj, eftersom vi är rätt långa allihop. Sonen till exempel skjuter iväg med raketfart och har nog vuxit 10 cm på bara några månader.

Det händer rätt var det är att någon i familjen uttrycker något obegripligt långt ord som
-Krftyrgh jfdsgdsa vxcvhgh hjtrtu oui-dörr!

Å sedan tar sig åt huvudet. Aj aj aj, det gjorde ont!

Får nog sätta något i dörröppningen så man inte slår i så lätt, för vi vill gärna ha dörren kvar.

Här är en skiss som lättare visar var gränsen går mellan gammal del och delen som vi byggde. Det är även samma gräns som gick mellan gammal- och 30-tals del. Det är två trappsteg ner till den nyare delen som alltså har lite högre takhöjd än den gamla.

Det är mycket färg på dörrarna. Väldigt mycket tjock färg. Jag har slipat ner en del av dem och målat om i linoljefärg. I sommar tänkte jag ta mig an den lilla dörren. Den är ju så liten och kanske det då inte tar så lång tid... ;) Hmmm...

Här en dörr som är klar:

Före...

....och efter. Det känns alltid skönt när det är klart. :)

Alla trycken på dörrarna är också från olika tidsepoker. Det är kul att behålla delar från olika tider. Vi tycker att alla tidsepoker är viktiga och berättar husets historia. Det är viktigt att sätta dit spår från vår tid också, bara man tänker sig noga för vid materialval och så vidare.

Välkommen sköna Maj

Maj. För mig den bästa av månader. Vårsolen värmer, körsbärsträdet blommar och hela sommaren ligger framför en.

I maj 1960 föddes det en liten flicka. Hon var yngst i en syskonskara på fyra. Tre flickor var det innan. Skulle den fjärde äntligen bli en liten son?

Men ...nej. En onsdag i mitten på maj föddes det ännu en flicka.

"När lillan kom till jorden,
det var i maj när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol ..." (text Alice Tegnér)

Flickan blev kallad Lillan för det mesta och mamman ville gärna att hon alltid skulle se så här ordentlig ut...;)



...men oftast är det så här vi minns henne, med något gossigt djur i famnen och här hade hon visst klippt av sig luggen själv också....

Flickan växte upp, blev tonåring och ville inte kallas "Lillan" längre...

Dessa två fina bilder har jag lånat från odla.nu

"... Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan det var jag ..."

Ja så är det, lillan det är jag det. Nu är jag ju inte så liten längre. Fyller ju rätt många år om några veckor. Åren går fort, så jätte jättefort.

Men jag känner mig inte särskilt gammal.

Undrar ju fortfarande ibland vad jag ska bli när jag blir stor... ;))

Idag ska jag njuta av majsolen, att Färgtrappan byggnadsvård ska få mer av min tid igen och att dottern kommer hem imorgon (Yes!).

Hoppas ni också får njuta lite av vårsolen denna sköna majdag :)

Vår-Maja