Fångad av en nostalgisk känsla

-Har du sett honom förut?, frågade maken tidigare i veckan.
-Nja, inte på scen, bara privat, svarade jag.
-Jaha????, fortsatte maken...

Det var tidigt 80-tal. Jag och min dåvarande pojkvän var i Stockholm och vi, "kusinerna från landet" ville ju naturligtvis gå på något känt inneställe. Vi valde något som jag inte ens minns namnet på. Nu var nog detta "inneställe" i dalande, för vi blev både snabbt insläppta och det var inte så värst mycket folk därinne. Men vi tyckte det var "GÖÖÖR"fräckt i allafall.
Vi sjönk ner i några gamla insuttna soffor i ett hörn. En bar fanns lite längre bort och det var där jag såg HONOM. Han hade en kompis med sig som jag också kände igen. Wow vad häftigt, här står de och hänger vid baren men ingen verkade bry sig så mycket om dem. -Hallå! Det är en kändis som står där!!!, ville jag skrika, men naturligtvis som den blyga tjejen från landet som jag var, så höll jag ju tyst. Men jag tittade desto mer, det blev mycket blängsylta på det stället kan jag lova...
Till slut gick dem, eller om det var vi och så var det inte mer med det, men jag minns det så tydligt. Hur fräckt jag tyckte det var att de kunde sitta där helt privat och bara få vara ifred...;)

Han var ingen jättestor idol, men jag lyssnade en hel del på hans musik på 70-talet och en bit in på 80-talet, men jag såg honom aldrig uppträda. Inte förrän igår. På Scandinavium i Göteborg.
Vi gick upp till baren innan föreställningen, men han satt inte där. Nä han förbereder sig nog , tänkte jag ;)
Det var en stor och bra produktion och det var mycket, mycket nostalgiska känslor.

Mitt 70-tal fladdrade förbi...

och sedan kom 80-talet och susade förbi mina ögon och öron också...

Massor av låtar och jag kunde nästan alla..."Det regnar, regnar och molnen hänger så lågt att de kan trilla ner..." och "I´m hooked on a feeling"...
Framförda av Björn Skifs. Naturligtvis!

***

Nu ska jag försöka förvandla en lite ledsen och murrig IKEAmöbel, till en lite mindre ledsen och murrig IKEAmöbel. Blir den lite mindre ledsen och murrig ska den få flytta upp till en studentlägenhet i Uppsala. Men då får jag sno mig på, för dit styr jag kosan redan nästa helg :)

En lite ledsen och murrig sak

Ha en riktigt go söndagskväll. Själv tror jag att det ska smakas lite glögg ikväll, det blev jag helt plötsligt sugen på. Med en liten pepparkaka till. En liten en... :)

Renoveringsresan, del 5: Nu ska huset kläs och takpannor hämtas

Nu hade vi tagit bort all gammal dålig fasadpanel, kollat att timmerstommen mådde bra och bytt syll.
Jaha och nu då???

Gammal panel

och gammal isolering

Jo, vi passade på att dreva om alla stockar med lin på insidan och tjärat lin på utsidan. Tidigare var det drevat med en blandning av mossa, trasor, lin och fisknät. En salig blandning må jag säga, men det var så man gjorde förr. Fräschare blev det iallafall. Har inga bilder från detta tyvärr.

Vi tilläggsisolerade också hela huset och här valde vi ekofiber, ett cellulosabaserat material gjort av tidningspapper. Vi använde både lösull samt skivor. Har inga bilder på isoleringen heller...:(

Vi valde att beställa ny fasadpanel. Valet föll på ramsågat virke som vi hittade hos en leverantör i Kållanda. Dimensioner 200x25mm samt lockläkt 60x25mmm, sågade med fasade kanter.
Därefter målades hela härligheten men Ljus Faluröd slamfärg med 6% linolja. Men det var ju bra mycket senare såklart. Först skulle ju panelen ligga och torka läääänge. Allt tog ju tid...

Så under den tiden åkte vi sju veckor till Indien och latade oss...

Såklart inte! ;)
Nej, vi fixade till exempel ett nytt tak. Först ner med det gamla...

En liten men mycket stark man fanns alltid vid vår sida :)

Jodå, dottern hjälpte också till mycket, men hon var säkert i stallet när de här bilderna togs, hon "bodde" där ett par år... ;)

...och sedan hämtade vi ett annat, som jag skrivit om förut, så det kan ni läsa om Här


Snart började det hända lite på insidan också. Äntligen!!!

 Den store mannen kollade in det som skulle bli sovloftet och...

...den lille mannen inspekterade den framtida toan!


Senare samma år kom fasadpanelen, vi målade och satte upp, men hann inte bli riktigt klara till jul. Det blev en polkagris-randig jul...

Här sitter en dörr på plats. Nästa gång berättar jag om dörrar och fönster :)

Ljus i mörkret

Jag har haft den i säkert 30 år. Den har flyttat med mig runt på alla platser jag har bott och stått i olika fönster. Hela tiden lika glad och positiv. Min novemberkatus med persikofärgade blommor.

Överraskar mig varje år med mängder av knoppar och blommor.

Man kan också bli överraskad av att det smyger sig in en katt mitt i kameralinsen. Eller ja, inte så värst överraskad egentligen... "Där det händer nå´t där finns jag" (Murre-Morris personifierad).

Varje år tänker jag samma sak:

Tänk att kaktusen vet att det är November precis nu och lyser på oss just när vi behöver det som bäst. ;)

Det är väl fantastiskt!