Som ett rött utropstecken i västerhavet

Tillbaka! Efter att ha varit både här och där i några veckor, fast mest här runtomkring oss, är vardagen tillbaka.
En av våra fina platser som finns runtomkring oss är Hamneskär och fyren Pater Noster. Som ett rött utropstecken tittar fyren upp ur havet.

Det är inte alltid som vi har möjlighet att gå med vår båt ut till skäret (jag gillar inte när det gungar för mycket ;)
Men nu hade vi ju härligt väder i flera dagar så då låg havet så lugnt och stilla och då, ja då sa frun till sin man:
-Idag kan vi gå till Hamneskär!
Vilket gjorde maken så glad att han direkt styrde båten ditåt.
Nu är det inte så långt. Tar ungefär 15 min från Marstrand. Men det är bättre att gå dit när havet är lugnt. Tycker jag.

Marstrand och Carlstens fästning syns i fjärran

Man kan se Pater Noster på olika sätt på Hamneskär ;)

  ...och andra byggnader också...

Långt därborta i bakgrunden ligger Danmark och i förgrunden ligger en trött tonåring

Efter turen till Hamneskär tog vi båten till Klädesholmen för att äta lunch. Utsikten var helt OK även här ;)

Sedan styrde vi kosan hem igen. En härlig dag på havet!

Jag har skrivit lite om Pater Noster i ett tidigare inlägg. Bland annat om en bok av Ann Rosman som jag läst. Gillar hennes böcker som är fyllda med gamla historier om Marstrand och omgivningarna där! Vill du läsa det inlägget så klicka här

Man får skylla sig själv

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg, så var jag på en loppisrunda häromveckan. Hittade då ett litet smidigt skrivbord i ett perfekt format till sonen och hans ständiga följeslagare - laptopen ;). Sonen blev överlycklig! 
Jag gjorde bara ett stort misstag... Ställde in bordet i hans rum innan jag hann fixa till det.

Vi kom överens om att måla det svart. Oxidsvart äggoljetempera... det kommer att bli jättefint. Men tror ni jag får lov att ta tag i det lilla bordet och måla det?
-Neej, ta inte mitt bord!!! Du behöver väl inte måla det NU! Säger sonen jättebestämt.
(Han vet nämligen att hans mamma kommer att lägga beslag på bordet ett tag...)
Ja ja, jag får väl skylla mig själv.

Men ibland händer det att sonen är iväg på annat...

...och då...
Ja då ska jag ta fram pensel och den lilla färgburken med den vackra svarta oxidsvarta temperan!

En underbar plats som finns så nära

1978. Det är trettiotre år sedan. 33 långa år. Så länge är det sedan jag flyttade till Göteborg. På alla dessa år har jag aldrig varit i Göteborgs Botaniska Trädgård. Inte förrän nu.  


Jag kan ju bara säga det, att det kommer inte att dröja särskilt länge innan man hittar mig där igen. En underbar plats att gå omkring och fundera eller bara "vara" på. Bland mängder av blommor och växter tillbringade vi några timmar. Här visar jag en bråkdel, bilderna får tala för sig själva.

En liten gosig humla gillar också Botaniska

Ett besök i  butiken på Botaniska, resulterade i en ny Salvia som nu har hittat en plats i kryddlandet hemma och...

...en liten örtsax som också fick följa med hem.

Varför "glömmer" man ibland platser som finns nära inpå? Varför ska man alltid upptäcka allt långt borta? Just på sommaren brukar jag försöka tänka på att upptäcka saker i ens nära omgivning. Men ändå har jag missat att besöka Botaniska. Men nu är det åtgärdat och jag har hittat en nytt favoritställe. En underbar plats alldeles nära inpå som man kan besöka året runt. Det gillar jag! :)

Vill du läsa mer om Göteborgs Botaniska kan du klicka här