Spåren var tydliga häromåret. Små spår som möss gärna lämnar efter sig, som låg strax utanför lådan med julpyntet. Inuti ett frigolitäpple i en vacker julröd färg där "någon" hade tuggat en bit så det bara var smulor kvar. Hur gott var det? Eller barnens gamla dagispynt (som jag sparat ); tomtar av flörtkulor som var halvt sargade. Busmöss! Jag fick vända ut och in på lådan för att vara helt säker på att de inte bodde kvar, men de var borta. Firade jul någon annanstans. Puh vad skönt...
Men det bor ju en katt i huset, tänker ni kanske. Jodå, katt har vi. En trött en.
Vi har haft påhälsning på andra ställen också. Strax efter vi flyttat in märkte jag att allt inte stod rätt till i skafferiet. Såg de där små lortarna igen.
-Det kanske bara är teblad, sa maken.
Teblad??? De ser väl inte ut så?!
Nä, ut med allt i skafferiet. Det var "teblad" lite överallt.
Det var då jag ropade på katten.
-Kan du hålla vakt i natt? frågade jag.
- Jag är en Trivselkatt, sa han, vände om och gick.
Vaddå Trivselkatt?
-Jag bor här, dvs äter, sover och gosar med er ibland, men jag tar inte möss.
Nähä.
Så det blev till att ta fram fällan. Gillar inte dem. De är ju livsfarliga bara man försöker närma sig en. Men nu blev det så.
TJONG! Där satt den. Stackarn. Men jag vill inte ha möss bland sockret och mjölet.
Vi har haft en liten förskräckt mus också som bodde under diskbänken. Den hade gömt sig i lådan med extra papperskassar. Första gången kunde vi släppa ut den. Varpå den naturligtvis kom in igen dagen därpå. Men den dog av chock någon dag senare när jag och dottern råkade skrika till lite extra högt efter att ha sett en liten svans därinne i skåpet.
När vi öppnade igen låg den där, stendöd.
Det är ju tur att vi fixade det själva, för någon hjälp av katten fick vi då inte och kommer förmodligen aldrig att få heller.
För han är ju... en Trivselkatt.
Tack alla ni som skriver fina hälsningar och ha nu en fortsatt fin första advent och härlig vecka!
