Kaprifolen - en tacksam vän
Rönnbär har vi gott om...
...och björnbär. Mmmm, björnbärsylt är gott! Vi har ett litet hus, men trädgården är stor - väldigt stor, närmare 5000 kvm. Den är härlig, trots att den är vild och rufsig. Jag har försökt nu i ett par års tid att få någon slags struktur i den. Någon planerad oordning eller en slags ordningsam vildvuxenhet kanske. Det är svårt att få till en sådan har jag märkt.
Trädgården var väldigt igenvuxen när vi tog över. Den består av en gigantisk gräsmatta, en gammal trädgårdsdel där det tidigare har varit en del fruktträd (nu tyvärr bara ett förfallet äppleträd) och så finns det några vildvuxna delar med en massa träd, främst lövträd som lever sitt eget liv. Vi har fällt en del och Gudrun, stormen alltså ;) tog med sig ett par. Nu har vi ved så vi klarar oss och det är ju bra!
Tack och lov har jag en del skönheter som poppar upp. Kaprifolen är en sådan, denna fantastiska vackra landskapsblomma (Bohuslän), som dyker upp överallt. Tack för det!
Jag vet inte hur mycket växter jag har petat ner, men det har blivit en hel del. För det mesta har dem varit så fina, ett tag, för att sedan dyka upp på helt andra platser eller helt försvinna. HALLÅÅÅÅÅ, vart tog ni vägen???
I år gick jag därför ut med ett nytt angreppssätt, jag tog i lite mer, planterade mer av samma sorter i större grupper, koncentrerade mig på en plats istället för fem och ja, det har känts mycket bättre.
Men det är svårt och det tar tid.
Det kanske också beror på att jag är bra på att placera ut sittplatser i trädgården.
???
Jo, jag går och strosar runt i trädgården med min kaffekopp och funderar på vad jag ska plantera - så blir jag sittande och njuter av stunden istället. Tja, sån är jag... Det får väl ta sin tid!
Hejsan!
SvaraRaderaVad roligt att du tyckte om min sida! Självklart är det OK att du länkar till mig, det är bara roligt!
Känner igen mig i det där med att vissa växter man satt bara försvinner på något sätt. Det händer ofta här eller så dyker nån upp på nåt annat ställe. De verkar ha en förkärlek till att sprida sig till grusgångarna...det är säkert frön som sprätt iväg.
Det fanns ingenting kvar av den förra trädgården när vi köpte. En massa sly och träd, inte ens gräs på den södra sidan. Men det kändes faktiskt skönt tyckte jag, då kunde man liksom bara sätta fart och göra som man ville. Om det redan hade varit en trädgård så hade det varit svårare, jag skulle känt det som om jag förstörde någonting. Som det var nu kunde det liksom inte bli värre.
Ha en bra dag!
Hej igen!
SvaraRaderaSkrev just en kommentar men den verkade försvinna, puts väck! Provar igen. Roligt att du gillade min sida och det är OK att länka till mig, det är bara roligt.
Känner igen mig i det där att växter försvinner och andra dyker upp på andra ställen. Här kommer en del upp i grusgångarna, säkert frön. Någon trädgård fanns inte när vi köpte, jag har fått börja helt från början. Men det var skönt faktiskt, för då kunde det i alla fall inte bli värre än vad det var.
Hade det funnits en trädgård skulle jag känt att jag inte ville förstöra någonting och kanske inte vågat göra allt som jag nu gjort.
Ha en bra dag!