För ett antal år sedan var jag på en intressant föreläsning med arkitekt Karin Fridell Anter. Hon pratade just om med det här om hur vi uppfattar färger.
Jag kände mig lite kaxig.
Ha, jag har jättekoll på det här med färg, tänkte jag.
Jo, jo... det var inte så lätt visade det sig när vi senare gjorde en övning...
Övningen gick ut på att vi skulle titta ut genom fönstret och välja ut ett hus längre bort, ca 200 meter. Därefter skulle vi från en färgkarta välja ut det färgprov som vi tyckte överensstämde med huset där långt borta. Lätt, tänkte jag, det är ju ett falurött hus. Det kan väl inte vara så svårt! Därefter tog vi med oss våra färgprov, gick bort till huset och...nähä, det stämde ju inte alls! Jag hade ju valt en alldeles för klar röd färg. Ojdå.
För det är så man gärna gör. Från dessa små små färglappar, ska vi plocka ut en färg som kanske ska täcka ett helt hus. Det är inte lätt jag vet. Man väljer alltför ofta en färg som blir ljusare och klarare än vad man tror.
Jag lärde mig massor på den föreläsningen...
Tillbaks till den vita färgen. Jag har ett exempel. Målade om ett skåp hemma förra året i vit äggoljetempera, eller vit, ja kolla här får ni se!
Här är vårt VITA skåp
Visst ser det väl VITT ut, eller?Nja, inte riktigt, Här är två färgprov. Det ena provet är färgen på vårt skåp.
Vilket? Det övre eller undre färgprovet?
Svar: Det övre färgprovet är färgen på skåpet.
Omgivningen påverkar mer än man tror. Se bara i vår fantastiska natur - dessa två bilder är tagna exakt samtidigt ute en solig dag. Jag har inte ändrat färgställningen i bilderna, precis så här såg det ut.
Blå snö?
Gul snö?Vitt är inte bara vitt.
Vill du läsa mer om Karin Fridell Anter och färguppfattning klicka här så kommer du till hennes hemsida.
Ja det är förunderligt det där med färger och deras mystiska liv. För ibland känns det nästan som om de lever..så föränderliga är de. Vitt finns ju egentligen inte, det reflekterar bara, ljuset studsar och vi upplever något som kallas färg. Och det spännande är att vi människor uppfattar färger så olika. Våra ögon är inte "kalibrerade" på exakt samma sätt. Det svåraste är färger till hus..färgen ändras ju under dyngnets timmar, följer ljusets vandring. Och så våra datorskärmar, de visar med all säkerhet inte våra bilder på samma sätt på andras datorer som vi själva ser dem hemma, när vi tex lägger ut dem på den här bloggen. Sånt här är jättespännande tycker jag!
SvaraRaderaJa det här med färger är kul. Det som jag ser kanske inte ngn annan ser. Köpte en "vitaktig" färg till väggarna i hallen. När jag målade den så såg det snorgult ut! Helt fel. Det blev till att måla om.
SvaraRaderaMå så gott! /Anna
Hej kära syster!
SvaraRaderaDet där med färger ja. Precis så funkar vi! Det är därför det är så viktigt när man målar bilder; att måla det man SER och inte det man TROR man ser.
Tack för en härlig blogg! Kram kram från Eva
Vilken spännande läsning du bjuder på.
SvaraRaderaVad kul att du vill vara med på SIB, jag har lagt in dig som medlem nu. Välkommen i gänget :-)
Kram Lisa
Och vet du vad som är det absolut svåraste med att måla på ett porträtt? Jo; TÄNDER. De skall inte bli vita. Inte grå. Inte se ut som deg eller som om modellen ätit blåbär. Det måste bara vara RÄTT. Och små nyansskillnader kan förstöra hela porrättet.
SvaraRaderaDitt vita skåp är vackert!
mycket bra tankar,jag som rär mitt i drömmar om att måla om ett framtida hus...innomhus då men ändå... Just vitt och gråskala är intressant,jag vill gå i gråa toner med stänka av lila och turkost i olika rum och sen hitta en vit till väggarna..men hälp va mycket det finns...
SvaraRaderaBra tankar om igen,får jag mer att klura på ;)