Det blev tulpaner i orange toner.
Å det är så underligt med färg, det får mig att minnas en massa härliga saker...
... som den underbara Azalean vi har i vår "gamla trädgård" som bara exploderar i orange i början av juni. Under vintern ser den ju lite mindre lustig ut, varvid maken ett år tyckte: -Ska vi ta och klippa ner den där risiga busken?
Risiga busken?
Nä, den fick vara kvar och ja, nu tycker ju maken också det var rätt beslut...
Orange toner får mig också att tänka på...
...dotterns studentbal i juni förra året. En balklänning i thaisiden som skimrade i orange och cerise, ja en speciell kombination, men som blev så vacker. En dröm för en ung dam på väg ut i livet...Klänningen syddes upp av min vän Eva som har tapetserarverkstaden jag skrev om i förra inlägget. Hon syr även klänningar, fast hon säger att hon inte kan. Märkligt, för det kan hon ju, eller hur?
Visst är det uppiggande med färg. Jag blir i allafall glad av lite färg, det ger energi.
Orange... Brandgult sa man förr. Säger man det fortfarande?
Yepp - här finns också en orange tulpanbukett. Mycket fin färg :) Och jag säger i vart fall brandgult emellanåt. Och inte är jag gammal. Så det så.
SvaraRaderaJo då i detta hus finns även en orange blombukett. Bra att ha när katt och barn väcker en vid 04.30. Älskar färgen blir glad. Vacker klänning på vacker dotter. Hoppas du får en fin helg/Gela
SvaraRaderaJa orange är en vacker färg...ibland. Ibland är den riktigt ful. Precis som alla färger! För min del känns orange mer som en färg jag förknippar med 70-talet och murrigt som heltäckningsmattor och manchester. Medans brandgult mer känns vacker och kraftfull. Egentligen är det ju bara namnet som skiljer men jag tänker olika färger när jag hör dem. //Sophie
SvaraRadera