Idag ska jag försöka komma ihåg vad som hände i maj/juni 2000.
Torp till salu
Vi hade letat hus länge... jag menar lääääääääääääänge. Dottern var oändligt trött på allt bilåkande fram och tillbaks på små grusvägar. Sonen var fortfarande väldigt liten och hängde bara med, alltid lika glad i sin bilbarnstol.
En dag kom maken hem och sa, -Jag tror jag har hittat något.
Så visade han mig bilden:
Ja, det såg ju gulligt ut, men skulle vi ha verkligen ha ett litet torp och vad det inte mer att renovera än vad vi tänkt oss och dyrare och.....njae, jag var skeptisk... ett tag...
För hur det nu var så åkte jag ut en dag och kikade runt, för jag hade ju inte kunnat släppa det där lilla torpet i alla fall. Resten av familjen visste inget och medan jag gick där och smög runt huset, dök det upp en liten flicka från ingenstans och sa
-Hej, ska du bo här nu?
-Ja, det ska jag nog, hörde jag mig själv säga. Hoppsan, hur gick det till?
Men det var så fint, och gick det inte islandshästar också i hagen hos grannen? Jojo, så var det.
Maken skrattade åt mig när jag kom hem och berättade om min lilla utflykt. -Haha, jag visste väl det, blev kommentaren på det.
Det blev visning och vi blev verkligen förälskade i det gamla torpet och bestämde oss att detta skulle vi ha, la ett bud och huset blev vårt, Yiiihuu!!! Nu skulle "bara" en besiktning göras. Jag ringde en kunnig besiktningsman som vi anlitat tidigare och som hittade det mesta. Jaha och det gjorde han ju.... Åhhh det blev en lång lista på saker som inte var bra, det värsta var allt vatten som stod under tillbyggnaden från 30-talet. En hel sjö var det där under huset. Hur skulle vi göra nu???
Vi åkte hem, sjönk ner i våra gamla soffor och kände oss deppiga, rådvilla och lika insjunkna som sofforna. Hur skulle vi göra? Vi hade ju förälskat oss i det här gamla härliga torpet, skulle det inte bli vårt nu?
Vi tänkte, funderade, räknade hit o dit, tänkte lite igen...och bestämde oss för att köpa det om vi fick ned priset en del. Å gissa vad - det gick. Torpet blev vårt!!!
Första sommaren gjorde vi inget med huset då bara vi bodde där och njöt. Vi hade huset som sommarhus och tanken var nog att det skulle förbli så...eller??
Ett av sovrummen
Vi kände redan första sommaren att vi hörde hemma här, men det var ju inte så stort, bara ca 60 kvm. Hur får man plats en familj på fyra med två fyrbenta vänner på den ytan?
Mitt favoritrum innan ombyggnaden. Detta är 30-talsdelen som idag är ersatt av vår nybyggda del. Dörren till vänster med ingång till gammal del är kvar idag på samma ställe.
Loftet som kom att bli förråd och dotterns rum.
Fanny var den som beslutade sig först för att permanent bosätta sig på landet.
-Här ska jag bo sa hon med ett Voff.
Ja, så fick det bli. Permanent boende blev det så småningom, men vägen dit var lång och mycket vatten var det ju som skulle bort...Var kom allt vattnet ifrån???
Nästa gång det blir inlägg om renoveringsresan ska jag berätta om vattnet och lite annat vi fick gjort under vårt andra år med huset.
Ha en härlig söndag :)
Ja - visst är det spännande. Jag märker hur viktigt det blivit att fotografera allting också. Före och efter. Det är så roligt att titta på hur det var innan. Tyvärr har jag missat ibland.
SvaraRaderaErat torp verkar ligga riktigt fint.
Åhh vad roligt att få höra er saga från början. Jag tycker det är så roligt när man får se alla förebilder också och inte bara tillrättalagda efter som det tyvärr är på många bloggar.
SvaraRaderaDet är som Asta skriver om fotografierna. Det kan nästan inte bli för många. Det finns ändå något man missat att ta på före ändå. Jag saknar massor av kort på vårt förra hus som jag skulle velat ha idag för att minnas.//Sophie
Kul att höra att det är roligt att höra hur det var från början. Jag har tänkt på att skriva ner det för längesedan men tiden bara går och... hoppsan, nu har det gått tio år sedan vi kom hit. Vart tar tiden vägen????
SvaraRaderaKänner igen precis allt som du berättar! Vi köpte också vårt torp för drygt 10 år sedan efter år av letande. Efter den dagen har vi inte varit sysslolösa en enda dag! Lycklig du som har bilder kvar från hela utvecklingen! Mina försvann i en hårddiskkrasch innan jag lärt mig att göra ständig backup...
SvaraRaderaSer fram emot fortsättningen på din berättelse!
Så kul att läsa. Jag älskar sådana historier.
SvaraRaderaJag följer med. :)
Så trevligt att få en bakgrund från en som gillar sitt hus. Att bo in sig är jättesmart och inget bortkastat år. Långsamhet och planering är grejen! Härligt med fotodokumentationen. Fint upplagd blogg dessutom!
SvaraRaderaKul idé! Och jag älskar FÖRE-bilder... DÅ ser man verkligen att man kommit någon vart i "renoveringsträsket"! God bygg-fortsättning önskar Värmländska Mitt Egnahem
SvaraRadera