Renoveringsresan, del 1: Torp till salu

I dagarna är det 10 år sedan vi hittade det här gamla huset. Satt och tittade på gamla bilder och fick lust att skriva ner lite av vad vi gjort under de här åren. Då kan man ju dessutom se att vi faktiskt har gjort en del, ibland glömmer man ju det...
Idag ska jag försöka komma ihåg vad som hände i maj/juni 2000.

Torp till salu

Vi hade letat hus länge... jag menar lääääääääääääänge. Dottern var oändligt trött på allt bilåkande fram och tillbaks på små grusvägar. Sonen var fortfarande väldigt liten och hängde bara med, alltid lika glad i sin bilbarnstol.

En dag kom maken hem och sa, -Jag tror jag har hittat något.
Så visade han mig bilden:

Ja, det såg ju gulligt ut, men skulle vi ha verkligen ha ett litet torp och vad det inte mer att renovera än vad vi tänkt oss och dyrare och.....njae, jag var skeptisk... ett tag...

För hur det nu var så åkte jag ut en dag och kikade runt, för jag hade ju inte kunnat släppa det där lilla torpet i alla fall. Resten av familjen visste inget och medan jag gick där och smög runt huset, dök det upp en liten flicka från ingenstans och sa

-Hej, ska du bo här nu?

-Ja, det ska jag nog, hörde jag mig själv säga. Hoppsan, hur gick det till?

Men det var så fint, och gick det inte islandshästar också i hagen hos grannen? Jojo, så var det.

Maken skrattade åt mig när jag kom hem och berättade om min lilla utflykt. -Haha, jag visste väl det, blev kommentaren på det.

Det blev visning och vi blev verkligen förälskade i det gamla torpet och bestämde oss att detta skulle vi ha, la ett bud och huset blev vårt, Yiiihuu!!! Nu skulle "bara" en besiktning göras. Jag ringde en kunnig besiktningsman som vi anlitat tidigare och som hittade det mesta. Jaha och det gjorde han ju.... Åhhh det blev en lång lista på saker som inte var bra, det värsta var allt vatten som stod under tillbyggnaden från 30-talet. En hel sjö var det där under huset. Hur skulle vi göra nu???

Vi åkte hem, sjönk ner i våra gamla soffor och kände oss deppiga, rådvilla och lika insjunkna som sofforna. Hur skulle vi göra? Vi hade ju förälskat oss i det här gamla härliga torpet, skulle det inte bli vårt nu?

Vi tänkte, funderade, räknade hit o dit, tänkte lite igen...och bestämde oss för att köpa det om vi fick ned priset en del. Å gissa vad - det gick. Torpet blev vårt!!!

Gamla köket

Första sommaren gjorde vi inget med huset då bara vi bodde där och njöt. Vi hade huset som sommarhus och tanken var nog att det skulle förbli så...eller??

Ett av sovrummen

Vi kände redan första sommaren att vi hörde hemma här, men det var ju inte så stort, bara ca 60 kvm. Hur får man plats en familj på fyra med två fyrbenta vänner på den ytan?

Mitt favoritrum innan ombyggnaden. Detta är 30-talsdelen som idag är ersatt av vår nybyggda del. Dörren till vänster med ingång till gammal del är kvar idag på samma ställe.

Loftet som kom att bli förråd och dotterns rum.

Fanny var den som beslutade sig först för att permanent bosätta sig på landet.
-Här ska jag bo sa hon med ett Voff.

Ja, så fick det bli. Permanent boende blev det så småningom, men vägen dit var lång och mycket vatten var det ju som skulle bort...Var kom allt vattnet ifrån???
Nästa gång det blir inlägg om renoveringsresan ska jag berätta om vattnet och lite annat vi fick gjort under vårt andra år med huset.


Ha en härlig söndag :)