Vi har ett komplicerat förhållande, Vilda trädgården och jag.
Jag förstår mycket väl att det kan vara svårt. Har man levt, som vår trädgård, ett långt liv och dessutom förvildad de senaste 50 åren, kan man ju inte bara komma in och bestämma hursomhelst.
Att jag ska få bestämma vad som ska växa här och vad som ska flyttas där, det finns liksom inte. För tycker inte Vilda trädgården att det är ok, så försvinner de nyplanterade växterna och kommer upp någon annanstans (ibland...) eller så måste jag brottas med miljontals rötter tills jag slut ger upp och väljer en annan växtplats.
Idag har vi i allafall jobbat bra ihop, Vilda och jag. Har flyttat runt lite växter och planterat några nya. Nästan helt utan motstånd. Det var bara på en plats som trädgården krånglade. Det var en Kärleksört som skulle flyttas. Jag ville plantera den i en del av den gamla delen av trädgården, men nähä det fick jag inte. Vilda tyckte den skulle placeras ljusare och mer framträdande och började krångla med en massa rötter som låg i vägen när jag skulle gräva. Jaja vi tar väl en annan plats då, och var tvungen att medge, att det faktiskt blev så mycket bättre.
Gamla vänner som Vilda accepterar och som jag är mycket tacksam för.
Ibland kommer det upp gamla skönheter på nya ställen.
Denna Malva är ny för i år. Vilda verkar tycka om den. Vi får se om den finns kvar nästa år. Kanske här kanske där eller kanske inte alls.
Ni kanske tycker jag är lite märklig som pratar så här om en trädgård.
Det är väl bara att gräva på och bestämma hur det ska se ut!
Ja, kanske, men jag tycker bättre om idéen att den här gamla trädgården, precis som huset, faktiskt får vara med och bestämma hur det ska se ut.
Jag tror de kan berätta så mycket för oss. Bara man lyssnar.
Ha en fin vecka i er trädgård eller var ni nu kommer att befinna er.
Underbart att få ta del av ert förhållande... :)
SvaraRaderaInte ett dugg märkligt att prata så om trädgården! Känner verkligen igen mig - just så fungerar mitt förhållande till tomten, lyssnar in, ser vad den "vill", märker ack så tydligt vad den inte vill. Skönt att höra att jag inte är ensam...
SvaraRaderaDu är välkommen att kontakta mig på e-postadress fagerdala.tradgard@gmail.com angående onda nackar.
Ha det gott!
Lite att göra i den trädgården uppenbarligen :)
SvaraRaderaVår trädgård är nog inte direkt vild om än ganska vildvuxen, men känner verkligen igen problemet med rötter överallt! Och växter som vägrar att dö eller att flytta på sig.
Jomen, naturen är nog besjälad...
SvaraRaderaSkönt att någon mer än jag har en trädgård som ska vara med och bestämma - man får helt enkelt vara lite (?) flexibel ;))
SvaraRaderaHa det så gott och hoppas nacken blir bättre!
Kram Allis
Ler när jag läser detta :). Har själv försökt i åtta år, men lyckades med att flytta vilda borstnejlikor till rabatterna i allafall....
SvaraRaderaVilka vackra bildr du visar!
Ankan
Ps Du kan ha fått två olika kommentarer av mig, men det beror på att den första försvann. Är osäker på om den kom med;)
SvaraRaderaAnkan
Ja ibland får man allt låta trädgården bestämma! Och som du skrev...det kan bli bra ändå :)
SvaraRaderaHa en fin dag! / Irene
Vilket underbart förhållande du har till din trädgård :-) Riktigt poetiskt och underhållande läsning om Vilda och du.
SvaraRaderaNejnej, inte märklig. Vi förstår precis (jag o trä'går´n)... Roliga inlägg. Vill gärna höra fortsättningen på renoveringsresan. Känner igen mig i mycket! Känns både sorgligt o skönt att avsluta butiken, men man vet aldrig vad som väntar... Ha det! Fr Mitt Egnahem (Värmland doftar kålsoppa just nu- mârtenstider)
SvaraRaderaVad är det för fin, vit blomma?
SvaraRaderaSara: Det är en narciss, men det kanske du ser, exakt vilken sort vet jag ej. Den har så länge vi bott här funnits i trädgården. Ja, visst är den fin?
SvaraRaderaUnderbart inlägg! Jag tror jag gillar din trädgård : )
SvaraRadera