En rygg som inte alltid vill vara med - det har jag en.
Det var tänkt i helgen att fixa en plats för planteringsbord och det pytteväxthus (läs skåp ;)
vi införskaffat. Det blev ej klart. Ett ryggskott kom i vägen.
Här på ena långsidan av målarboden tänker vi gräva ut en plats och placera bord och växthus.
Det inringade området ska grävas och ja, ni ser väl hur mycket jag lyckades gräva bort.
Inte var det mycket. Nä.
Jag gick in till sonen...
-Sonen! Kan du hjälpa mig med en grej i trägår'n?!
Ut från "grottan" (tonårsrummet) kom, efter en låååång stund en gänglig son som sa:
-Vad vill du nu jag ska gräva??
Nu? Gräva? Vad menar han? Har jag fått hjälp med grävning förut???
Möjligtvis någon enstaka gång kanske...eller två.
Ja, det blir väl någon slags förhandling om det här tror jag, han var inte direkt på hugget,
om man säger så, men jag ska nog hitta på något.
om man säger så, men jag ska nog hitta på något.
***
Planteringsbordet, det var ju det "plockepinn" jag skrev om i ett tidigare inlägg. Nu är det ihopskruvat och klart men jag tycker det är lite vingligt och behöver stagas upp med några kryss på baksidan. Funderar också på att behandla det på något sätt. Hmmm vi får se, hur och vad det kan bli...
(När jag tog bilden orkade jag inte lyfta ned jordsäcken pga av ryggen..därför ligger den kvar :)
Här är också "växthuset" :)
Fast än så länge bara som ett avlångt paket.
Så här ska det se ut när man satt ihop det.
Bilden är lånad från Jula.se
Varför ett sådant litet växthus kan tyckas? Vi som har så stor trädgård.
Jo det beror främst på dessa byggnadsregler som gäller i vårt område. Det är inte många extra kvm vi har att röra oss med, kan tyckas lite märkligt när man har en så stor tomt som vi, men så är läget just nu.
Vi ville i allafall ha någon plats att ställa tomaterna på så då blev det här en bra kompromiss så länge.
***
I väntan på hjälp med grävning njuter jag av det som kommer fram av egen kraft.
Här på en liten ek utanför målarboden har en bohuslänsk kaprifol, som jag tidigare flyttat på,
börjat ta plats och dra sig upp mot ljuset.
Tur att det finns sådant som bara fixar sig själv!
Otur med ryggskottet! Hoppas det snart ger med sig.
SvaraRaderaDet kommer att bli jättefint med det lilla växthuset.
Usch för ryggskott - det har jag också haft!Visst är det härligt att man börjar se hur saker börjar växa. Har också spanat in våra kaprifoler. Och att en clematis jag planterade förra året har överlevt!
SvaraRaderaJag brukar ställa tomaten (jag brukar bara ha en i en murarspann) mot en södervägg.
Så jobbigt med ryggen, det är verkligen inte lätt att ta sig igenom tillvaron med ryggskott!
SvaraRaderaTrist med så fyrkantiga bestämmelser men du får ju som sagt plats med lite iaf och fint blir det :)hihi, känner igen det där med seg tonåring :)kram Marie-Louise
Aj aj, ryggskott =inte bra. Hoppas verkligen att det har gått över vid det här laget! Planteringsbordet ser läckert ut (den lilla skymten man nu ser på bilden), har du visat hela någonstans här på bloggen?
SvaraRaderaHelghälsningar från ett igensnöat Fagerdala!
Jo tack det är bättre nu :) dock inte så bra att jag vågar mig på grävning ännu...
RaderaHär kan man se planteringsbordet:
http://fargtrappan.blogspot.se/2012/01/med-langtan-att-fa-jord-under-naglarna.html?m=0
Sedan när det står på plats (när nu det blir...;) ska jag ta en bild och lägga ut!
Ha det gott!
Det är trevligt att förverkliga sina drömmar även om det tar sin rundliga tid ibland :-)
SvaraRaderaLycka till hur som helst!