Färgstarkt

Efter en mycket hektisk arbetsvecka är det fredag och rätt så trött klev jag in i mataffären och kände - Ge mig lite färg att piggas upp av!
Det blev tulpaner i orange toner.


Å det är så underligt med färg, det får mig att minnas en massa härliga saker...

... som den underbara Azalean vi har i vår "gamla trädgård" som bara exploderar i orange i början av juni. Under vintern ser den ju lite mindre lustig ut, varvid maken ett år tyckte:

-Ska vi ta och klippa ner den där risiga busken?

Risiga busken?

Nä, den fick vara kvar och ja, nu tycker ju maken också det var rätt beslut...

Orange toner får mig också att tänka på...

...dotterns studentbal i juni förra året. En balklänning i thaisiden som skimrade i orange och cerise, ja en speciell kombination, men som blev så vacker. En dröm för en ung dam på väg ut i livet...

Klänningen syddes upp av min vän Eva som har tapetserarverkstaden jag skrev om i förra inlägget. Hon syr även klänningar, fast hon säger att hon inte kan. Märkligt, för det kan hon ju, eller hur?

Visst är det uppiggande med färg. Jag blir i allafall glad av lite färg, det ger energi.

Orange... Brandgult sa man förr. Säger man det fortfarande?

Far, får Får Får?

Det är något visst med får. Vet inte varför, men jag gillar får väldigt mycket. Skulle gärna ha haft några härute som betade på sommaren.
Fast grannarna häromkring har får på sommaren. Jag nöjer mig nog med det.

Jag har får överallt. I bilen, på jobbet och härhemma. De poppar upp lite varstans.

Å så naturligtvis i våra gamla Lamino-fåtöljer som är klädda i grått fårskinn. Eller var klädda, kanske jag ska säga, de är nästan utslitna nu.

Min favoritfåtölj är Lamino. Den är helt underbar. Ljuvlig att sitta i och smäcker design. Vi har två Lamino-fåtöljer som vi har slitit på sedan början av 90-talet.

Dessa bilder är hämtade från Svensson i Lammhults hemsida.

Just det, det är såhär de ska se ut ;)

Men jag har tur. Min goa vän Eva är tapetserare, en mycket duktig sådan så hon ska nog kunna hjälpa mig att få ordning på de här vackra fåtöljerna designade av Yngve Ekström.

Eva och jag jobbade ihop för många år sedan, men nu har hon utbildat sig till tapetserare och gör massor av fina saker. Vill du titta på hennes hemsida så finns den här

Jag fortsätter att omge mig med får.

Min lilla brosch som är från Island. Är med mig på jobbet ibland.

Å detta lilla gulliga lamm bor hos oss på loftet.

Här är hans mamma också.


Far, får Får Får?
Nej, Får får inte Får.
Får får Lamm.


Ha en skön söndag

Kär katt har många namn

När han kom till oss  ca 12 veckor gammal hette han Pekka.
Dottern ville ge honom ett annat namn.
Det kunde hon väl få, det var ju ändå hennes katt. Så namnet blev Murre.

Nu har han fått heta både Morris och Kurre eller både och. Ibland har jag hört namnet "Kattskrälle" också, men det bryr han sig inte om - Murre -vår trivselkatt.

Vi skulle väl inte ha någon katt igen. Eller? Dottern och jag tyckte vi skulle ha en katt. Maken, som egentligen är den stora kattälskaren här hos oss, tyckte inte vi skulle ha en katt, just då, vi hade ju hund (och?). Sonen var liten så han tyckte väl som sin mamma, tror jag ;)
Vi gjorde en kupp, dottern och jag, fast vi inte tänkte på det. När maken var på en golfhelg och hade roligt med sina kompisar, studerade jag och dottern annonser. Där var det en som var intressant. Vi ringde, åkte dit, slog till och vips var vi med katt. Hur enkelt som helst.
Maken då? Ja, är man inte hemma utan ute och roar sig, då får man skylla sig själv ;)

Murre "tog plats" direkt. Fanny blev hans nya mamma.

Ibland tyckte hon väl att han var ivägen.
Men för det mesta samsades de hur bra som helst.

Murre lärde sig av Fanny att man ska ligga "mitt i vägen" för där är det mysigast och där händer det mest saker.

Å det är ju så gott med en härligt lurvig "kudde".

Nu finns inte hans härliga kompis hos oss längre så Murre är ensam herre på täppan. Just nu ska väl tilläggas, man vet aldrig med oss. Tycker det är för lite husdjur här nu...

Nu är Murre-Kurre glad för nu kan han äntligen gå ut igen efter denna kalla vinter. Undra vad han drömmer om....

...kanske soliga, varma dagar när man kan sitta och spana. Mmm, gott för en trivselkatt!

Idag säger jag och familjen ett stort Grattis till vår kattvän som fyller hela nio år!