"En gammal pinne"

-Vad hette det?

-Dymling.

-Vaddå???

-D.Y.M.L.I.N.G.

-Jaha. Jag tycker det ser ut som en gammal pinne.

Sonen kom hem och frågade om det fanns någon gammal "grej" i huset som han kunde ha med till en lektion i skolan.
-Ehhhh jaaa, svarade jag lite svävande, -Eller, vaddå gammal, menar du? Det finns väl massor av gamla grejer i det här huset...
-Nu vet jag!, sa sonen och försvann.
Han kom tillbaka - med en av mina vinylskivor i handen. -Det här är väl nå´t göörgammalt i alla fall, den tar jag!
-Nej, det där är ju 10cc, Greatest Hits från 1975. Den är väl inte gammal. 1975, det var ju...nyss. Eller?
-Jag har en annan sak, säger jag som vill förklara för sonen vad som anses som gammalt eller inte i det här huset. Jag går och hämtar dymlingen som vi hittade här i huset när vi renoverade och förklarar vad den har använts till.
-Ahhh, häftigt, då tar jag med den.
Senare i veckan ska han ta med den till skolan. Jag kan redan nu höra hur snacket kommer att gå:

-Vad hette det?
-Dymling.
-Vaddå???
-D.Y.M.L.I.N.G.
-Jaha. Jag tycker det ser ut som en gammal pinne.

Ja, vi får väl se i slutet av veckan hur det gick. :)
Återkommer!

Om du vill kan du läsa om dymling här

Ett komplicerat förhållande

Vi bråkar en hel del. Det är inte lätt med två starka viljor att komma överens. Jag försöker kompromissa. Jag försöker lyssna. Men ibland vill man bara få igenom sina idéer utan bråk och motstånd. Grrrrr.
Vi har ett komplicerat förhållande, Vilda trädgården och jag.

Jag  förstår mycket väl att det kan vara svårt. Har man levt, som vår trädgård, ett långt liv och dessutom förvildad de senaste 50 åren, kan man ju inte bara komma in och bestämma hursomhelst.

Att jag ska få bestämma vad som ska växa här och vad som ska flyttas där, det finns liksom inte. För tycker inte Vilda trädgården att det är ok, så försvinner de nyplanterade växterna och kommer upp någon annanstans (ibland...) eller så måste jag brottas med miljontals rötter tills jag slut ger upp och väljer en annan växtplats. 

Idag har vi i allafall jobbat bra ihop, Vilda och jag. Har flyttat runt lite växter och planterat några nya. Nästan helt utan motstånd. Det var bara på en plats som trädgården krånglade. Det var en Kärleksört som skulle flyttas. Jag ville plantera den i en del av den gamla delen av trädgården, men nähä det fick jag inte. Vilda tyckte den skulle placeras ljusare och mer framträdande och började krångla med en massa rötter som låg i vägen när jag skulle gräva. Jaja vi tar väl en annan plats då, och var tvungen att medge, att det faktiskt blev så mycket bättre.

 

Gamla vänner som Vilda accepterar och som jag är mycket tacksam för. 

Ibland kommer det upp gamla skönheter på nya ställen.

Denna Malva är ny för i år. Vilda verkar tycka om den. Vi får se om den finns kvar nästa år. Kanske här kanske där eller kanske inte alls.

Ni kanske tycker jag är lite märklig som pratar så här om en trädgård.

Det är väl bara att gräva på och bestämma hur det ska se ut!

Ja, kanske, men jag tycker bättre om idéen att den här gamla trädgården, precis som huset, faktiskt får vara med och bestämma hur det ska se ut.

Jag tror de kan berätta så mycket för oss. Bara man lyssnar.

Ha en fin vecka i er trädgård eller var ni nu kommer att befinna er.

Ett år

För ett år sedan stod jag i en garnbutik med famnen full av färgglada nystan och kom på att det skulle nog vara kul att börja blogga.

Varför det hände just där, det vet jag inte, men idéer kan ju poppa upp lite när- och varsomhelst.
Bloggandet kom igång strax efter det och jag trodde det skulle bli tankar om vårt hus, måleri och Färgtrappan byggnadsvård.

Det blev ju lite fler ämnen och det speglar nog rätt väl mig som person, det finns sååå mycket som är kul och som jag blir inspirerad av. Saker som händer runt omkring en och alla ni andra som bloggar om en massa roliga saker. Det är helt omöjligt att bara hålla sig till några få ämnen och jag vill det inte heller.

Så jag kommer att fortsätta att blogga om vårt hus, måleri och byggnadsvård, men också lika mycket om härliga resor som den vi gjorde till Toscana eller små berättelser som den här om Den allergiska stolen.
Allt möjligt kan gömma sig här bland penslar, färg & form :)

Tack alla för det här första året och hoppas ni fortsätter att komma på besök och lämna en hälsning när ni har lust. Jag kommer definitivt att kika in hos er.

Men... hur det gick med stickningen?

Nja, det blev inte riktigt klart...

Jag började ju blogga stället...

Men nu är kylan snart här igen och det skulle allt vara gott med en varm å go halskrage till min besvärliga nacke, så jag får nog försöka få den klar. Man kan ju kanske både sticka å blogga...

Ha en riktig härlig septembervecka!