Kakel-frustrationer

Jag fortsätter med Italien, för det var här vi till slut hittade vårt kökskakel som jag tänkte skriva om idag. Trodde aldrig att just kakelvalet skulle bli så svårt när man renoverar hemma, men det var just så det var.

Från början var vi inne på kakel från franska kakelbutiken. Det hade vi sett snygga bilder på i tidningar, så det skulle vi ha. Men när jag fått nedskickat några provplattor såg jag att de var rätt tjocka och det skulle inte bli bra hos oss, så då gick det bort.

-Ja ja, men det är ju bara att åka ut till några kakelbutiker så är det löst! Det finns ju massor av snyggt kakel...

Men det var jättesvårt, vi fastnade inte för något och släppte det för ett tag.

Vi släppte det ett bra tag.

Väldigt länge faktiskt.

Några år med andra ord.

Till slut sa en go vän, -Nä har ni inte hitta något kakel ännu? Nu måste ni följa med till Bologna, jag ska dit på kakelmässa! Det lät ju inte dumt, så vi var inte sena att hänga på. Man ska alltid hitta en anledning att åka till Italien!

Vi åkte och hade några härliga dagar i Bologna, kollade stan, var på mässa och hann vi inte med en liten vinprovningstur också på landsbygden - jo absolut!

Men hittade vi något kakel då???

Ja, tänk för att det gjorde vi. Det var en gigantisk mässa med väldigt mycket kakel som absolut inte passade i vårt kök. Men så där i en liten, liten monter satt det, kaklet vi fastnade för. Mosaik egentligen, plattorna är 45x45 mm. Så det har vi nu i vårt kök ihop med lite andra plattor vi hittade i.... jo, Göteborg faktiskt. I en helt vanlig kakelbutik.

Här samsas plattorna med andra vita runt vedspisen plus en nygammal tegelstenmur


Här blev det en bild på lite muggar också. Tyckte bara de passade in i färg ihop med kaklet. Keramik är också kul, men det ska jag skriva mer om en annan gång.

Sa jag förresten att jag gillar blågrönt??? ;)

Olivolja och dekorationsmålning

Min favoritolivolja tog slut idag. Den kommer från Toscana och gården Fattoria Monteoriolo, strax utanför Florens. Ett av mina favoritställen och dit är det lätt att drömma sig tillbaks...




För några år sedan var vi och några goa vänner på vin- och upptäcksresa i Toscana. Vi letade tryffel, åt god mat, drack goda viner, bakade pasta och hade det bara såååå härligt.

Sista anhalten innan planet från Florens skulle lyfta hem blev just; Fattoria Monteoriolo. Jag trodde inte vi kunde hitta någon ännu mer fantastisk plats, vi hade ju varit på så många, men... här fanns en till.

Vilka omgivningar, vilken olivolja och hade dem inte ett litet kapell där också i det stora huset! Ett pyttelitet kapell med dem mest fantastiska dekorationsmålningar. Ja, det fanns dekorationsmålningar praktiskt taget överallt. Jag fick nästan nackspärr. I salen där vi hade vår olivoljeprovning var det hur vackert som helst. Ett sådant ställe kan man bara inte glömma.

Tänk så glada vi blev när en av våra goa vänner för ett tag sedan kom hem till oss med en ny flaska olivolja från detta underbara ställe. Som nu är slut. Igen. Vad göra? Kanske får vi åka dit helt enkelt.

Mums för oliver!

Överallt dessa fina gamla målningar

Golv uppåt väggarna???

Att tapetsera med grålumppapp som man sedan målar är inte så ovanligt i byggnadsvårdssammanhang, men jag tänkte ändå tipsa om detta. Det är ett bra sätt att ge en annars platt målad yta mer ¨liv¨.

Vill man dessutom måla med linoljefärg, limfärg eller tempera, då är detta ett perfekt alternativ! Men det går naturligtvis att använda annan färg också.

Vi har tapetserat med grålumppapp i de flesta av våra rum.

Men vad menar jag med rubriken ¨Golv uppåt väggarna¨
Jo, så här var det...

Vi skulle sätta upp grålumppapp på våra väggar i den nybyggda delen av huset. Där är öppet upp i nock på vissa ställen, så det var ju rätt långa våder vi skulle få till. Rätt tunga blev dem också av allt klister vi smetade på. Jag var tvungen att stå ute för att de var så otympliga att hantera på insidan.

En trevlig granne kom förbi och tänkte kanske hjälpa till, eller ja prata lite i allafall.
Han stod och tittade länge när jag skar till nya våder. Efter en stund frågade han om vi skulle lägga golv.

- Nix, vi håller äntligen på att tapetsera huset, sa jag glatt och smaskade på rejält med tapetklister på det som han trodde var underlag till ett nytt golv.

Så tittade han in i huset och såg det halvfärdiga rummet med detta grå papper på väggen som höll på att torka. Inte särskilt snyggt i det läget om man säger så.
Jag kommer inte ihåg vad han sa sedan, men man kan ju ana vad han tänkte...

Vi blev i allafall jättenöjda och har fortsatt att sätta upp golv på väggen!

Det är inte så snyggt när det håller på att torka...

Men som färdigmålat blev det bättre! Klicka på bilden så ser man den levande ytan mer.

Färger, fast inte med penseln denna gång

Oj då, jag skulle ju skriva om måleri- och renoveringsprojekt, men nu blev det två inlägg på raken som handlar om annat. Så kan det bli!

Var bara tvungen att lägga upp lite bilder från min och dotterns promenad ner till havet och vår brygga igår. Det var ett sådant härligt ljus med goa färger, och ja, jag gillar ju färger så det blev lite bilder.


Vår lilla väg ned till havet

Varför bor det så många i det här trädet? Billig hyra???

Virrvarr


Mot Ramsön

Sjöbodarna


Ja, så här ser det ut, runt omkring oss, en söndag i oktober!

Vår rufsiga, vilda trädgård

Idag skulle jag gå ut och fortsätta med min höststädning i trädgården, men brrr, det regnar och är kkaaalllt! Så jag skriver om den istället...


Kaprifolen - en tacksam vän

Rönnbär har vi gott om...

...och björnbär. Mmmm, björnbärsylt är gott!

Vi har ett litet hus, men trädgården är stor - väldigt stor, närmare 5000 kvm. Den är härlig, trots att den är vild och rufsig. Jag har försökt nu i ett par års tid att få någon slags struktur i den. Någon planerad oordning eller en slags ordningsam vildvuxenhet kanske. Det är svårt att få till en sådan har jag märkt.

Trädgården var väldigt igenvuxen när vi tog över. Den består av en gigantisk gräsmatta, en gammal trädgårdsdel där det tidigare har varit en del fruktträd (nu tyvärr bara ett förfallet äppleträd) och så finns det några vildvuxna delar med en massa träd, främst lövträd som lever sitt eget liv. Vi har fällt en del och Gudrun, stormen alltså ;) tog med sig ett par. Nu har vi ved så vi klarar oss och det är ju bra!

Tack och lov har jag en del skönheter som poppar upp. Kaprifolen är en sådan, denna fantastiska vackra landskapsblomma (Bohuslän), som dyker upp överallt. Tack för det!

Jag vet inte hur mycket växter jag har petat ner, men det har blivit en hel del. För det mesta har dem varit så fina, ett tag, för att sedan dyka upp på helt andra platser eller helt försvinna. HALLÅÅÅÅÅ, vart tog ni vägen???

I år gick jag därför ut med ett nytt angreppssätt, jag tog i lite mer, planterade mer av samma sorter i större grupper, koncentrerade mig på en plats istället för fem och ja, det har känts mycket bättre.

Men det är svårt och det tar tid.

Det kanske också beror på att jag är bra på att placera ut sittplatser i trädgården.

???

Jo, jag går och strosar runt i trädgården med min kaffekopp och funderar på vad jag ska plantera - så blir jag sittande och njuter av stunden istället. Tja, sån är jag... Det får väl ta sin tid!

Det enkupiga takprojektet

För tillfället har vi inget större renoveringsprojekt på gång, så jag tänkte berätta om ett tidigare projekt, vi har ju haft en hel del...
Idag blir det enkupiga takpannor-projektet.

Nov 2002, vi har precis börjat ta ner de gamla takpannorna.

Oj så många takpannor. Jag ser väl ändå rätt glad ut???


Tegelpannorna ligger på taket. Lilleman¨Turbo¨ härjar runt som vanligt...


Taket på plats!

När vi byggde om och till huset, skulle vi ju lägga om taket också förstås. Vi ville byta till enkupiga pannor, helst äldre som redan hade en fin patina. Så jag började ringa runt och fick napp efter ett tag. På Stillingsön, Orust fanns det 2 000 pannor som hade legat på ett annat hus. Jättebra tyckte vi, satte på en släpkärra för att få med oss en del direkt, stuvade in barnen i bilen och åkte iväg.

Det var en del jobb att sortera 2 000 pannor...vi behövde inte alla fast gick igenom de flesta, men vi hjälptes åt alla fyra och vi blev väl klara framemot eftermiddagen. I och för sig är ju detta en del år sedan så man har väl förträngt en del av det jobbiga...hmm, men jag tror vi tyckte det var rätt kul? Eller? Hur det nu var så kom vi hem med en del av pannorna och resten togs på lastbil.

Så skulle pannorna upp på taket också.
Och placeras ut på taket. Just det.

Att ta upp dem på taket fixade snickarna, men när det kom till att lägga ut pannorna ville de inte göra det. Det skulle ta alltför lång tid och neej, inte det.

Så då återstod att göra det själv. Eller inte jag utan maken, som la ett gigantisk pussel där uppe på taket. Det var en hel del trixande med att få samtliga på plats. Men han är en envis man och till slut låg dem där. Det blev så fint och vi var riktigt nöjda.

Nu har det gått några år. Några pannor har vi fått byta, men på det stora hela är vi jättenöjda med vårt tak.

Ursäkta bildkvaliteten på de flesta av dessa bilder. De togs med vår första digitalkamera från anno dazumal eller något ditåt.

Den allergiska stolen

Igår var jag på loppistur med två goa tjejkompisar. Vi hade en jättehärlig dag. Bland annat tittade vi på en stol av Yngve Ekström. Jag har en liknande hemma i gömmorna...

Året var 1995. Min ena syster, jag och dottern, som då var fem, var på auktion. Jag fick syn på stolen som stod där i ett hörn. Tyckte den såg kul ut med sin runda form. När väl auktionen kom igång så ropade vi in lite utav varje och när det var dags för stolen la jag ett bud och... stolen blev min! När vi skulle packa ihop våra saker tittade syrran lite närmare på stolen, skrapade bort lite av den lösa färgen stolen hade och sa; -Titta den är ju gjord av björk.

-NEEJ! utbrast dottern, som just fått veta att hon var lite känslig mot pollen.

-NEEJ, då kan ju inte JAG sitta i den! Jag är ju allergisk mot BJÖRK!!!

;)

Jag tog fram den när jag kom hem igår. Den ser inget vidare ut. Någon knepig färg och kulör som andas 1996 och den är ju rätt obekväm. Men kan man göra sig av med en allergisk stol? Förmodligen inte. Jag får nog ta mig an den så småningom och fixa till den, tror den kan bli riktigt fin igen.

Kanske dottern vill ha den, vem vet. Hon är ju faktiskt inte allergisk mot björk.

Dags att ta fram penslarna!

Det var ett tag sedan.

Först blir det foder till fönstren. De fattas ju fortfarande på vissa ställen. Så är det i den här familjen. Intensiv renovering under en period... och mindre/ingen alls under en annan. Vi tycker ju om att göra så mycket annat också!

Fodren målas med linoljefärg. Min egen blandning som jag fått blandat till hos färgmakeriet. Vi kallar den Frostgrön, en ljus grågrön färg. Den är på insidan av alla våra fönster och dörrar samt väggarna i köket.

Så har jag fått mig ett nytt projekt också. Får se vad det blir för typ av färg på detta. Linolje- eller temperafärg. Kanske någon dekoration. Vi får se...

Höst = innanfönster på!

Tänk, lika härligt som det är att på våren plocka ur innanfönstren, lika härligt är det att sätta tillbaks dem på hösten. Visst är det lite jobb, men det är det värt!

De flesta av våra fönster är gamla som vi har renoverat, men vi har också låtit tillverka några nya eftersom vi behövde fler när vi byggde till huset. De nya fönstren är öppningsbara, har gångjärn med lös vinkelsprint, fällbomsbeslag och bladreglar.

Det har inte alltid varit så lätt att få tag på fönsterremsor till de gamla fönstren som har fungerat, så när jag förra året stod på Maxi, av alla ställen, och hittade en rulle av en slump, var jag ju bara tvungen att prova. Den funkade! Vad bra! Den gick t o m lätt att ta av på våren. Så den blir det i år igen.

Sommarminne

Härliga Lavendel!