fredag 31 december 2010

En liten award så här på årets sista dag

Ja, den kom ju inte idag, awarden. Det var ett tag sedan Allis skickade den till mig. Men bättre sent än aldrig ;)




Tack snälla Allis i underlandet för den :)

Tre saker om mig själv följer med awarden. Ja, nu ska jag inte ta samma saker som senast, det där med att jag älskar att fika å resa bland annat. Nu får det bli lite nytt.

Musik är viktigt, alla de minnen och känslor det framkallar och jag gillar allt från den klassiska gitarrkonserten i en liten kyrka i Barcelona som vi var på i höstas till Iron Maiden konserten på Ullevi som vi ser fram emot sommaren 2011. En liten nätt blandning alltså :)

Flyga däremot, tycker jag mindre om. Har svårt att vänja mig med det här att lätta från marken och upp i det blå. Ett litet dilemma är det dock eftersom jag älskar att resa. Men jag brukar ju följa med familjen eller kompisarna till slut i alla fall, så då är det väl inget större problem.

Att säga nej. Att kunna säga ett "nej" och mena det utan att få dåligt samvete har varit en konst för mig. För några år sedan var jag tvungen att lära mig det för att må bättre helt enkelt. Idag är jag rätt bra på det och känner mig oerhört stolt över mig själv. :)

Där fick ni veta lite mer om mig och de tre jag vill skicka awarden vidare den här gången blir

Emmas Utsikt
Jag tycker så mycket om att läsa det Emma skriver, alla hennes vardagliga rapporter från vårt kära grannland Norge och inte minst hennes smaskiga recept. Ett himmelrike för en fikatokig som jag :)

Fagerdala trädgård
Laila har fantastiska växtkunskaper och på hennes blogg kan man till exempel få veta, vad man kan använda timjan till, mer än att lägga den i maten. Hos henne har jag lärt mig mycket det här året.

Sophias trädgård
En konstnär och fotograf som alltid visar så underbara bilder. En blogg som jag nyligen har upptäckt, tack vare att hon hittade till mig först. Tack snälla Sophia för det!


***

Nu vill jag önska er alla med denna försommarbild på en av mina favoritblommor,
ett gott slut på 2010 och ett riktigt gott nytt 2011!


nyårsmaja

torsdag 23 december 2010

Julförberedelser som kom av sig...

Här har det varit lite sorgligt i några dagar. Vår lille vän Murre blev sjuk förra helgen och lämnade oss. Alltför tidigt.

Allt gick så fort. Fredag eftermiddag blev han sjuk och ett dygn senare fanns han inte mer.
Vi kände i och för sig på oss att det nog kunde bli så, men man hoppas ju alltid att det bara ska vara något enkelt. Något man kan bota snabbt och lätt. Hokus pokus.
Vi åkte till veterinären på lördag eftermiddag och ett blodprov senare var det konstaterat att Murres njurvärden var så oerhört dåliga att det inte fanns något vi kunde göra. Det blev så sorgligt. Vår fina lilla underbara kattvän. Lille Murre-Kurre.


Hur han blivit sjuk vet vi inte riktigt, men antagligen har hans värden inte varit bra en längre tid. Det finns också en risk att han fått i sig något giftigt, men den risken är nog liten. Fruktansvärt ledsamt är det hursomhelst och vi saknar honom så mycket. Jag hör honom fortfarande när han skrapar på dörren och vill in, hur han tar trappan i två steg och kommer upp till oss, hur jag känner med tårna hans mjuka päls där han ligger allra allra längst ner på sängen (han visste ju egentligen att ha inte skulle ligga där...:) eller när han säger "tack för maten" på sitt lite speciella mjauande sätt.


Tack för alla fina år

***

Men jul har det blivit även hos oss och nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul.


I mellandagarna är jag tillbaks och då ska jag ta mig an en fin award som en bloggvän har gett mig. Tack snälla Allis :)

Ha nu en fin och lugn julhelg. Ta hand om varandra och era fyrbenta vänner.

JulMaja


onsdag 15 december 2010

Julkort på löpande band

Fem i tolv varje år. Jag tycker alltid att det finns så gott om tid men sedan springer dagarna iväg. Jag pratar om julkorten. Känner ni igen er?

Nu tycker jag det är kul att fixa med julkort och jag vill gärna ha den traditionen kvar. Det är en förutsättning att man tycker det är roligt annars blir det ju bara ett jobbigt pyssel och sådana ska man inte syssla med innan jul. Inga "måsten" här inte!

Så trots att jag är sent ute (typiskt mig...)  vill jag gärna dela med mig av ett litet pyssel - om ni har lust och tid över så kolla här på mina julkort på "löpande band".

Jag börjar med att rita upp rutor på ett papper och därefter skissa upp ett tänkt motiv som jag upprepar ett antal gånger.


Nu var ju det här en oerhört suddig bild, men jag hoppas ni kan se principen. Har fyllt i linjerna extra mycket för att de skulle gå fram tydligare på bilden.
Vad är det här för strutar, vad ska det bli av dem???

Sedan fyller jag på med färg. Pensel, krita eller penna, spelar ingen roll. Huvudsaken är att man målar alla bilderna på en och samma gång med en färg åt gången. Därav  namnet "löpande band" :)



Kan ni se vad det ska bli? Nä det kanske inte är så lätt. På med lite mer färg.


Men titta, det blev en liten tomtekör!


Sedan klipper eller skär jag ut alla bilderna...


...och klistrar upp dem på ett annat papper och skriver en hälsning. Även om motiven från början är lika blir de olika till slut ändå.



Därefter lägger man de i ett kuvert eller om man vill kan man ju göra ett eget.


På med frimärke och sedan rätt i den röda postlådan! :)


Förkyld och trött som jag är nu så hinner jag inte bli klar tills imorgon med våra kort, men det är precis som det brukar vara. Så man kan väl säga att jag håller på traditionen när det gäller det också :)

måndag 13 december 2010

En liten snuvig hälsning på Lussedagen

Med lite lussekatter...



...och en liten ängel som fick bli min Lucia idag (dock utan krona..hon har inte ens hår längre!!!)...


...Vill jag önska er alla en fin Luciadag!



Här har det blivit riktigt snuvigt.....Aaaaatjoooo!!! Får nog ta en lussebulle till... för det hjälper väl mot förkylning?  :)

onsdag 8 december 2010

"Får det vara en kopp te?"

"...drycken som skärper tankeförmågan, stimulerar...vars doft är harmoni..."


Min favoritservis till te är Granada från Rörstrand. En nostalgisk servis som för tankarna långt tillbaka.


Jag tycker så mycket om mönstret på både kopp och fat...


...och tekannan har en så härlig form!




Te lärde jag mig tycka om när familjen var på bilsemester i England 1966. En härligt äventyr för en sexåring. Vi var fyra flickor i familjen som satt och trängdes i baksätet på en liten bil. Vaddå bilbälte?!

Te drack vi på varenda Bed&Breakfast vi besökte och då naturligtvis med mjölk i! Så ska det fortfarande vara - en kopp hett te med mjölk i.


På vintern 1966 såg det ut så här i vår trädgård:

Här står jag i min röda anorak och nästan försvinner i snömassorna.


Men tillbaks till rubriken på detta inlägg "Får det vara en kopp te? ...drycken som skärper tankeförmågan, stimulerar...vars doft är harmoni..."

Texten är hämtad från Husmoderns Köksalamanck årgång 1960. Här stod hur man skulle bära sig åt för att få en god kopp te. Nja, lite krångligt tycker jag det verkar att följa alla dessa råd och att drycken skärper tankeförmågan, det vet jag inte. Men gott är det! Med mjölk i.





Så sätt dig ner och tänd några ljus, ta en kopp te eller något annat du gillar och koppla av en stund.

Ha en fin dag!

onsdag 1 december 2010

Härlig decemberdag

Onsdag; första december, ledig dag och kallt som bara den! En härlig dag har det varit :)
Idag trodde jag att det skulle bli massor av fixande hemma, men istället blev det en tur till ett större möbelvaruhus (där jag hittade en del jag behövde, men fler saker som jag kanske inte behövde lika mycket...), ett besök med sonen hos tandläkaren och en sväng till blomsteraffären. Hemma hann jag med att måla några lister (lister igen??? ja jag vet, de tar aldrig slut) och lite bullbak, jodå saffranet ligger numera i bullsmeten, så saffransbullarna är på gång, de har snart jäst färdigt.

Idag uppenbarade sig ett häftigt väderfenomen när jag var inne i den lilla staden. En sk Halo, en ring runt solen. Hade ingen kamera med så jag fick ingen bild tyvärr, men här kan du se en bild och läsa om fenomenet. Jättevackert!

Hade hoppats på att få tagit några bilder nere vid havet i det fina vädret, men mörkret kom så fort så jag bjuder på lite bilder från förra vintern i stället.


Jag är så glad att det äntligen är december. En härlig månad och nu är det inte många veckor kvar tills ljuset kommer tillbaka!

Nu har degen jäst färdigt. Här ska bakas och här ska ätas en bulle eller ja, två blir det nog om jag känner mig rätt :)

måndag 29 november 2010

Biltur i snökaos, vackra hus och en glad liten möbel med nya kompisar

Nu har vi varit ute och farit igen. I helgen bar det av till Uppsala. Vi funderade fram och tillbaka om vi skulle kunna åka i snökaoset men till slut beslöt vi oss för att åka. (Att det sedan skulle bli ett ännu värre snökaos på väg hem, det visste vi ju inte...) 


Det var julmarknad i Uppsala, så vi tog oss in till stan. Jag gillar verkligen Uppsala, en mysig stad som inte känns så stor, den är liksom "greppvänlig" på något sätt om ni förstår vad jag menar.
Så det blev ett par timmar på stan i den virvlande snön.

Vi tog en promenad också där dottern bor och även det är ett härligt område. Ligger nära stan men är ändå på landet. Dessutom finns det mängder med fina hus att fota. De andra blev jättetrötta på mig när jag hela tiden skulle hala upp kameran för att ta bilder.

-Vänta lite, måste bara fota den här....-Å den här....-Å den här också...




Den lilla murriga möbeln fick en uppfräschning och följde med till Uppsala. Nu är den glad igen. Den har fått lite "tokroliga kompisar" också som sitter på väggen ovanför.

De "tokroliga kompisarna" är egentligen ett härligt tyg som jag hittade för säkert 20 år sedan och bara kände att det måste följa med mig hem. Sedan har det varit både duk och draperi och nu lyser det upp en vägg i Uppsala. :)


Igår eftermiddag styrde vi bilen söderut igen. Ojojoj det tog tid. Lååååång tid. Men snön virvlade och bilar låg i dikena lite överallt, så det fick ta sin tid. Vi kom i allafall hem välbehållna. Då var det sen kväll, så det blev inga adventsljus framtagna. Men till det sena kvällsteet plockade jag ihop fyra olika ljusstakar och ställde på rad och tände ett av dem - Se där, en adventsljusstake! Sonen tittade lite trött på sin mamma, men tyckte nog det var lite mysigt ändå. Ibland får man improvisera :)

På onsdag är jag ledig, då ska jag improvisera lite mer med fixandet här hemma och så ska jag nog baka saffransbullar, för det är väl bättre att saffranet ligger i bullarna än i min plånbok som det gör just nu. (Ja det ligger i sin lilla saffranspåse naturligtvis, inte löst i plånboken om ni nu trodde det, men ändå...)

Hej så länge!

söndag 21 november 2010

Fångad av en nostalgisk känsla

-Har du sett honom förut?, frågade maken tidigare i veckan.
-Nja, inte på scen, bara privat, svarade jag.
-Jaha????, fortsatte maken...

Det var tidigt 80-tal. Jag och min dåvarande pojkvän var i Stockholm och vi, "kusinerna från landet" ville ju naturligtvis gå på något känt inneställe. Vi valde något som jag inte ens minns namnet på. Nu var nog detta "inneställe" i dalande, för vi blev både snabbt insläppta och det var inte så värst mycket folk därinne. Men vi tyckte det var "GÖÖÖR"fräckt i allafall.
Vi sjönk ner i några gamla insuttna soffor i ett hörn. En bar fanns lite längre bort och det var där jag såg HONOM. Han hade en kompis med sig som jag också kände igen. Wow vad häftigt, här står de och hänger vid baren men ingen verkade bry sig så mycket om dem. -Hallå! Det är en kändis som står där!!!, ville jag skrika, men naturligtvis som den blyga tjejen från landet som jag var, så höll jag ju tyst. Men jag tittade desto mer, det blev mycket blängsylta på det stället kan jag lova...
Till slut gick dem, eller om det var vi och så var det inte mer med det, men jag minns det så tydligt. Hur fräckt jag tyckte det var att de kunde sitta där helt privat och bara få vara ifred...;)

Han var ingen jättestor idol, men jag lyssnade en hel del på hans musik på 70-talet och en bit in på 80-talet, men jag såg honom aldrig uppträda. Inte förrän igår. På Scandinavium i Göteborg.
Vi gick upp till baren innan föreställningen, men han satt inte där. Nä han förbereder sig nog , tänkte jag ;)
Det var en stor och bra produktion och det var mycket, mycket nostalgiska känslor.

Mitt 70-tal fladdrade förbi...

och sedan kom 80-talet och susade förbi mina ögon och öron också...
Massor av låtar och jag kunde nästan alla..."Det regnar, regnar och molnen hänger så lågt att de kan trilla ner..." och "I´m hooked on a feeling"...
Framförda av Björn Skifs. Naturligtvis!

***

Nu ska jag försöka förvandla en lite ledsen och murrig IKEAmöbel, till en lite mindre ledsen och murrig IKEAmöbel. Blir den lite mindre ledsen och murrig ska den få flytta upp till en studentlägenhet i Uppsala. Men då får jag sno mig på, för dit styr jag kosan redan nästa helg :)

En lite ledsen och murrig sak

Ha en riktigt go söndagskväll. Själv tror jag att det ska smakas lite glögg ikväll, det blev jag helt plötsligt sugen på. Med en liten pepparkaka till. En liten en... :)

onsdag 17 november 2010

Renoveringsresan, del 5: Nu ska huset kläs och takpannor hämtas

Nu hade vi tagit bort all gammal dålig fasadpanel, kollat att timmerstommen mådde bra och bytt syll.
Jaha och nu då???


Gammal panel
och gammal isolering


Jo, vi passade på att dreva om alla stockar med lin på insidan och tjärat lin på utsidan. Tidigare var det drevat med en blandning av mossa, trasor, lin och fisknät. En salig blandning må jag säga, men det var så man gjorde förr. Fräschare blev det iallafall. Har inga bilder från detta tyvärr.


Vi tilläggsisolerade också hela huset och här valde vi ekofiber, ett cellulosabaserat material gjort av tidningspapper. Vi använde både lösull samt skivor. Har inga bilder på isoleringen heller...:(

Vi valde att beställa ny fasadpanel. Valet föll på ramsågat virke som vi hittade hos en leverantör i Kållanda. Dimensioner 200x25mm samt lockläkt 60x25mmm, sågade med fasade kanter.
Därefter målades hela härligheten men Ljus Faluröd slamfärg med 6% linolja. Men det var ju bra mycket senare såklart. Först skulle ju panelen ligga och torka läääänge. Allt tog ju tid...

Så under den tiden åkte vi sju veckor till Indien och latade oss...

Såklart inte! ;)
Nej, vi fixade till exempel ett nytt tak. Först ner med det gamla...

En liten men mycket stark man fanns alltid vid vår sida :)
Jodå, dottern hjälpte också till mycket, men hon var säkert i stallet när de här bilderna togs, hon "bodde" där ett par år... ;)


...och sedan hämtade vi ett annat, som jag skrivit om förut, så det kan ni läsa om Här


Snart började det hända lite på insidan också. Äntligen!!!

 Den store mannen kollade in det som skulle bli sovloftet och...

...den lille mannen inspekterade den framtida toan!


Senare samma år kom fasadpanelen, vi målade och satte upp, men hann inte bli riktigt klara till jul. Det blev en polkagris-randig jul...


Här sitter en dörr på plats. Nästa gång berättar jag om dörrar och fönster :)

tisdag 16 november 2010

Ljus i mörkret

Jag har haft den i säkert 30 år. Den har flyttat med mig runt på alla platser jag har bott och stått i olika fönster. Hela tiden lika glad och positiv. Min novemberkatus med persikofärgade blommor.


Överraskar mig varje år med mängder av knoppar och blommor.



Man kan också bli överraskad av att det smyger sig in en katt mitt i kameralinsen. Eller ja, inte så värst överraskad egentligen... "Där det händer nå´t där finns jag" (Murre-Morris personifierad).



Varje år tänker jag samma sak:


Tänk att kaktusen vet att det är November precis nu och lyser på oss just när vi behöver det som bäst. ;)

Det är väl fantastiskt!

lördag 13 november 2010

En liten smarrig kaka till Far

Jag tänkte göra den här smarriga chokladtryffelkakan till Far imorgon. Bara att röra ihop i en kastrull, hur lätt som helst.
Godast efter någon dag eller två, men det är inte alltid vi lyckas ha kvar den så länge!

150g smör
3 dl socker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 dl vetemjöl

Tryffel:
2 dl vispgrädde
25 g smör
200 g mörk choklad

Smält smöret i en stor kastrull.
Ta av kastrullen från värmen och rör ner socker, kakao och vaniljsocker.
Tillsätt äggen ett i taget och sist vetemjölet.
Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, 24 cm i diam.
Grädda kakan i 175 grader, 20 min. Låt kakan kallna.

Koka upp grädde och smör. Ta det från värmen.
Bryt chokladen i mindre bitar.
Lägg ner bitarna i gräddsmöret och rör om tills det har smält.
Ställ tryffeln i kylen och låt den halvstelna, ca 30 min.
Bred tryffeln över kakan och låt den stelna i kyl.

 




Senare om några veckor vaknar väl mina pepparkakskaniner till liv igen. Helknasiga blev dem förra året, de levde sina egna liv där på plåten, sjöng julsånger till och med...


Ha en härlig helg!

tisdag 9 november 2010

Vi tog en sväng

Vi lämnade novembermörkret ett slag och tog en sväng 
till solen, ljuset och värmen
till staden med kulturen och stranden sida vid sida 
till tapas och cava 
till fotboll och musik


Vi tog en sväng till Barcelona.

En helt underbar vecka med massor av intryck. Återkommer med fler bilder längre fram när jag hunnit med att få lite ordning på allt, för det finns massor att berätta. Som den snurriga taxichauffören som körde runt med oss utan att hitta vägen till fotbollsmatchen eller den tjocke farbror´n  på Moderna Museet; tillhörde han installationen?


Men håll till godo med dessa bilder så länge och hoppas ni kan känna värmen och ljuset.


Kontrasten var total när vi i morse vaknade upp till ett tjockt snötäcke utanför dörren och på sliriga sommardäck fick ta oss fram på vägarna. 
Klockan tre var det så mörkt på jobbet att jag var helt säker på att det var kväll och jag glömt gå hem... ;)

Men nu sitter vinterdäcken där de ska, vi har tänt en brasa och är förberedda på kylan. Nu när man fått lite sol på nästippen känns det rätt OK och vet ni vad? Om sex veckor vänder det. Då blir dagarna längre igen.
Det gillar vi!

lördag 30 oktober 2010

Hej då vår isländska vän

Det har varit en intensiv vecka med mycket jobb på dagarna, tapetsering och målning av väggar och golv i sonens rum på kvällarna. Men det som har tagit mest av min tid,  i allafall rent känslomässigt är ändå att vi nu har sålt vår fina vän från Island.

Kolbrún eller Kolan som vi oftast kallar henne, kom till oss från Island 2005. En riktigt liten pärla som blev vår dotters allra bästa vän.
Dottern var då 15 år och från första dagen tog hon fullt ansvar för sin häst. Och då menar jag fullt ansvar. Aldrig att hon klagade eller sa -Kan inte du åka till stallet idag mamma?

Nu var jag ju ändå inblandad förstås. Det blev kurser och tävlingar, skogsturer och horsemanship. För att komma till olika platser fick jag lära mig att köra häst i släp och ibland backa med det också.  Det var varma overaller och kalla tävlingsbanor. Kaffe i termos och mackor gjorda i ottan. Peptalk och sedan nervösa minuter när de var inne på banan.

Nu är den tiden förbi och det är ju så det är. Nu är det utbildning för dottern som gäller och en egen häst hinns inte med. En fin häst kan inte bara bli stående. Även om det är en kär familjemedlem. Den måste få leva ett aktivt liv. Så resonerar vi och därför har nu Kolan fått ett nytt hem och vi tror och hoppas att hon får det riktigt bra. För det är hon värd - Kolan med de snälla bruna ögonen.




Kanske någon gång får dottern och jag tillfälle att återigen uppleva en tur till Island, som den vi gjorde 2003. Det var ett riktigt äventyr. Fantastiska hästar och landskapet är ju bara så underbart.

fredag 22 oktober 2010

Vitmossa, dammråttor och lurviga kaniner

-Mamma, det ligger vit mossa under sängen, sa sonen när han kom hem från dagis en dag för många år sedan.
Vem hade lagt dit den? Ingen.
Det var inte vitmossa. Det var bara lite dammråttor.

 Vitmossa? Nej detta är något helt annat. Mer om det längre ned i inlägget.

"Mamman som inte ville städa". Det är jag det. Jag och ordet "städa" är inte alls kompatibla.

Nu tycker ni säkert: -Jamen det känns så härligt efteråt, eller -Lyssna på musik under tiden eller en bok och ja, visst är det så... men ändå. Det finns så mycket andra roliga saker att göra när man är ledig.

Fast ibland åker ju ändå dammsugaren fram. Då brukar sonen tycka att jag är underhållande där jag går omkring och muttrar. Men det är bäst han passar sig, det händer att jag lämpar över dammsugaren på honom istället..ooops, så det kan gå. Så kan han jaga sin egen vitmossa under sängen... :)


Idag har jag faktiskt städat. Ute hos Vilda, det är mycket roligare. Det var löv överallt efter gårdagens stormattack. Men nu är det mesta ihopsamlat.






Måste också bara visa mina små kaniner.



En go vän till mig har en arbetskamrat som gör dessa av garn från sina egna kaniner. Så fint stickade och goa å varma är de också. Perfekt nu när det blir kallt.



Ha en härlig helg!

 

Om du vill läsa mer

Related Posts with Thumbnails